Har suttit senaste dagarna och skrivit ner mina tankar och känslor på papper. Och det gör det faktikst lite lättare, även fast det jag skriver ner inte kan ge mig några svar eller liknande så känns det som att det hjälper mig att slappna av lite iaf. :) Nu ska jag snart i väg till barnmorskan och se hur lilla bebisen har det i magen, Bara 6 veckor kvar, gud vad jag längtar! 

I Tveksamhetens Tid - Lisa Ekdahl

Nu i tveksamhetens tid, här i frågornas land
Ber jag dig komma hit, får jag hålla din hand
Får jag luta min panna, mot ditt trygga bröst
Vågar jag be dig att stanna, får jag höra din röst

Låt mig låna din kraft, jag kan dämpa mitt fall
Med tankarna på vad vi haft, och allt som komma skall
Får jag luta min panna, mot ditt trygga bröst
Vågar jag be dig att stanna, får jag höra din röst

När tveksamhet gror, då jag är långt från beslut
Då ingenting är som man tror, inget är som det ser ut
Får jag då luta min panna, mot ditt trygga bröst
Vågar jag be dig att stanna, får jag höra din röst
Får jag höra din röst

fick ny kraft och ork efter att människor som är insatta i detta, också förstår att det är direkt emot hennes bästa att bli berövad sin mamma. Och att jag har människor som stöttar mig. För någonstans har det gått fruktansvärt fel när man gjort förändringar, valt bort det som kunnat vara oroligt, bett om hjälp när det varit dåligt och vågat stå och vara ärlig för att man inte är mer än människa med både fel och brister. Men istället straffas för det och förlorar allt. Det kommer alltid vara värt att kämpa och fortsätta skriva till alla jag kan, då jag vet i både hjärta och själ att det jag gör nu är rätt. Och när jag vet att jag gör precis allt jag kan och kunnat göra, just för den här dagen. Då kan jag sova gott

Trött och ledsen för att jag inte får vara med min dotter som vill vara med Mig och resten av MIN famlj. Pågrund av att en människa/människor har fått för sig att det kan vara ensamrätt på ett barn. Jag har inte gjort ett friviligt val att vara någon slags surrogatmamma till de här människorna. Jag älskar min dotter över allt annat på denna jord och hatar att se henne besviken och ledsen över val som andra människor gör åt henne. Men nu var det sista gången, den här psykiska misshandeln som har pågått en allt för lång tid är värre än all annan slags misshandel. Jag vill bara ha rätten att vara med min dotter och rätten för henne att vara med sin mamma, tråkigt att det finns människor som saknar emapti och är så egocentriska att dom behåller ett barn för sig själva och stänger ute hälften av hennes familj. !!!!